En dag för drygt tre år sen började ett nytt kapitel i mitt liv. Fick jag barn? Flyttade jag utomlands? Vann jag på trav? Nej, jag gick varje utseendefixerad kvinnas största mardröm till mötes. Jag fick akne.
Hela min tonårstid skonades jag från både finnar och pormaskar. Jag trodde fram tills den dagen för tre år sen att jag kommit undan. Men över en natt förvandlades jag från slät porslinsdocka till pizza.
Jag har ätit antibiotika, växlat mellan olika former av hormonella preventivmedel och betalat tresiffrigt för diverse ansiktsbehandlingar. En gång fick jag en kräm utskriven som fick hela mitt ansikte att svälla upp. ”Det vänder snart”, sa läkaren. Det gjorde det inte och mitt dermatologiska elände fick inget magiskt slut.
Ett ord jag ofta stöter på när företag marknadsför sina hudvårdsprodukter är ”orenheter”. ”Med hjälp av den här banbrytande produkten kan du bekämpa orenheter i ansiktet”. Oren, nedsmutsad. Ett perfekt ord för att ingjuta fruktan hos konsumenten. Köp och bli ren!
En tisdag i februari sitter jag på metron på väg till skolan och skrollar på Instagram. Någon visar stolt upp sin släta och återfuktade hy, följt av ett tacktal till hudvårdsmärket som räddat henne från ett fnasigt liv i fulhet.
En annan har börjat sova med sidendynvar och beskriver det som en helt ny värld, bättre för både huden och håret tydligen. En tredje har unnat sig en ansiktsbehandling och taggar inlägget med det slagkraftiga revolutionerande vidrigt motsägelsefulla begreppet ”Self love”.
Älska dig själv då! Älska dig själv när du lögar ditt glåmiga vinterplyte, när du pinar porerna med niacemid och när du smörjer in dig med snigelslemextraktet du köpt för 39.90 på Stockmann.
Snigelslemextrakt! Ännu en produkt ingen visste att människan behövde men damp ner som en skänk från ovan för att berika våra liv med ännu en chans till skönhet och evig ungdom!
För en ung, slät och återfuktad hy är lika med en lycklig själ. För oss som inte välsignats med varken balanserade hormonnivåer eller sparsam talgproduktion är det så gott som kört. Det enda vi kan göra är att hoppas. Hoppas att varje cent vi spenderar kommer att ge resultat. Att mikropeelingen ska skava av varje skavank och att hyaluronsyran ska tränga in så pass djupt in i varje rynka att den aldrig hittar ut igen.
På kvällen tittar jag och min pojkvän på film. Mitt i Harry Potter och fången från Azkaban bestämmer jag mig för att tvätta bort sminket, att somna otvättad vore en dermatologisk dödssynd. Borde jag byta dynvar också?
Hårdhänt gnuggar jag bort mascaran, skållar bort foundation och puder, baddar försiktigt ansiktet med en liten, ren handduk endast avsedd för användning från axlarna uppåt, masserar in niacemidserum och avslutar med en cocktail av fuktighetskrämer.
När jag kommer tillbaka har min pojkvän somnat. Jag tittar på klockan och ser att det gått en halvtimme. I kväll lär jag inte få veta hur det går för Harry och min pojkvän kommer troligtvis vakna med nackspärr. Till vilken nytta? Jag blev ändå inte ren.